2011-09-14

Vecka 36 anordnades EU PVSEC, en branschmässa inom solenergi med globalt deltagande, i tyska Hamburg. Deltagandet på mässan var lågt och utsikterna dystra. Trots att priserna på solmoduler har kommit ner dramatiskt i år (>40%) och avkastningen (IRR) på solinstallationer således ökat har inte efterfrågan kommit tillbaka. För första gången börjar också frågan om en större utslagning i sektorn komma upp till ytan – frågan har varit på agendan ett tag bland investerare men inte öppet dryftats av bolag i branschen.

Följande slutsatser kan dras av mässan:

Efterfrågan i Europa är fortsatt svag. Trots att priset på insatsvaror (solmoduler) har sjunkit med >40% i år p g a kraftig överkapacitet samtidigt som inmatningstarifferna korrigerats i storleksordningen 10-20% på de viktigaste marknaderna i Europa (Italien och Tyskland) – vilket borgar för högre avkastning på projekten (IRR) – har inte efterfrågan kommit tillbaka. Kraftigt fallande priser på insatsvaror var också fallet första halvåret 2009, skillnaden är att då syntes en kraftig återhämtning i efterfrågan vid den här tidpunkten på året. Förklaringen finns i den mycket osäkra makromiljön idag; 2009 var vi inne i en återhämtning, idag är vi inne i en inbromsning.

Förutsättningarna för långsiktig finansiering av solkraftprojekt i Europa är utmanande. P g a den pågående, och eskalerande, skuldkrisen i södra Europa blir finansiering av solkraftprojekt allt svårare. Godkända och byggstartade projekt verkar inte vara i farozonen – förutom i södra Europa där inte ens amen i kyrkan kan tas för givet längre – däremot verkar ansökan om ny finansiering allt mer låst. Positivt är att försäkringsbolag och pensionsfonder verkar fått upp ögonen för den här typen av projekt (IRR är de facto >10% i många projekt), vilket torde ge viss avlastning.

De till synes aldrig sinande kreditkranarna har stängts eller är på väg att stängas i Kina. Många är de västerländska konkurrenterna som ondgjort sig över den billiga och lättillgängliga finansieringen de kinesiska solbolagen haft tillgång till (framförallt via Kinesiska utvecklingsbanken). Till deras lättnad verkar källan nu ha sinat. För första gången kommer skarpa signaler om att de kinesiska bankerna stramar åt finansieringen kraftigt. I en första våg verkar det främst vara mindre aktörer s k Tier-2 och -3 bolag som drabbas. De största solbolagen de s k Tier-1 eller ”big six” i Kina – Suntech, Trina, Yingli, GCL, JA Solar och LDK – verkar inte drabbade, enligt egen utsago, även om ny finansiering verkar svårtillgänglig även för dem. Stressen bland de mindre bolagen verkar betydande och flertalet aktörer vittnar om mindre bolag som vräker ut sina produkter ”till vilket pris som helst” i jakten på likvider och rädsla för att bli sittande med lager som sjunker kraftigt i värde. Enstaka rapporter om försenade betalningar kommer också från underleverantörer till bolagen i fråga – något som de europeiska solbolagen hittills undvikit.

Allt fler offer för det pågående stålbadet kommer att skördas – det är en fråga om när, inte om. Med den globala konjunkturen emot sig och regionala problem på de viktigaste marknaderna (skuldkris i södra Europa och kreditåtstramning i Kina) ter sig en större utslagning i sektorn trolig. Bolag med höga kostnader (mycket produktion i Europa) har länge varit de självklara förlorarna i solsektorn. Vinnarna har varit de kinesiska bolagen, stora som små, med låga kostnader. Nu ter det sig troligt att vi får säga adjö till representanter från båda läger. Flertalet europeiska tillverkare av solpaneler har länge varit under knivseggen, nu verkar också tillverkarna av utrustning komma under press (de bolagen som försett det otaliga antalet nya kinesiska bolag med produktionsutrustning, och vars intäkter nästan uteslutande (>80%) kommer från Asien/Kina). Även de till nyligen odödliga kinesiska bolagen verkar trots allt dödliga, och så mycket som 20-40% av bolagen verkar flyga farligt nära solen. På lång sikt är darwinism bra för sektorn, på kort sikt kommer det att vara smärtsamt.

Dela länk: