2010-12-22

Kina håller USA under armarna genom att äga deras statsskuld; står beredd att stöda de svaga ekonomierna i Europa; har varit en av de stora bidragsgivarna till återhämtningen i världsekonomin efter kollapsen 2008-2009; och kan nu också vara landet som räddar tillväxten i solindustrin de kommande åren. Är man stark måste man också vara snäll.

Det har länge stått klart att tillväxten i solindustrin i Tyskland är ohållbar både för landet och för industrin; landet står för ca 50% av den globala marknaden i år och solenergi utgör 12% av den förnybara energi som finns installerad i Tyskland (förnybar energi beräknas utgöra 17% av total elkonsumtion i Tyskland 2010). Den snabbt växande andelen solenergi i Tyskland medför en stor belastning på landets elnät – som måste byggas ut och förnyas för att klara en större andel intermittent tillförsel av förnybar energi – samtidigt som det slukar mer än 50% av de subsidier som tillförs sektorn för förnybar energi (men står för bara 12% av förnybar-energi-basen). Sannolikt är därför att subventionerna kommer att sänkas i än snabbare takt än idag kommunicerat. Trenden är den samma i Spanien, Tjeckien och Frankrike.

Spanien har helt enkelt inte råd att understöda sektorn och har därför infört retroaktiva sänkningar av subsidierna till sektorn; Tjeckien har haft allt för generösa subsidier till sektorn (priserna på solpaneler har sjunkit snabbt medan subsidierna behållits på höga nivåer) vilket lett till en närmast explosionsartad tillväxt av solenergi i landet; och Frankrike har funnit att de flesta solpaneler som installeras i landet är tillverkade i Kina – fransmännen subventionerar implicit den kinesiska solindustrin (protektionism är bara förnamnet på de åtgärder som kommer att vidtas). Kortfattat: Europa kommer inte att vara tillväxtmotorn i solindustrin de kommande åren. Hoppet står till USA och i någon mån Indien, och, just det, Kina.

Både i USA och i Indien togs i veckan viktiga steg för att de marknaderna skall kunna ta över stafettpinnen från Europa. I USA förlängdes de skattesubventioner som skulle ha löpt ut vid årsskiftet med ett år och i Indien auktionerade man ut de första solprojekten till projektörer. Både USA och Indien har väsentlig potential inom området: USA väntas nästa år installera 2GW solenergi och 4GW 2012 medan Indien har satt upp ett långsiktigt mål om att 2022 ha en solenergibas om 22GW (idag är den nära 0). Men båda länderna bleknar, som vanligt, i jämförelse med Kina; de mest aggressiva prognoserna pekar på att landet 2020 kan ha en installerad bas om 100GW att jämföra med den globala solenergimarknaden som i år beräknas uppgå till 16-17GW. Frågan är när marknaden tar fart?

Det som måste till för att den kinesiska marknaden skall börja växa är ett nationellt system för inmatningstariffer likt det som sedan några år tillbaka används för vindkraft. En förutsättning för att ett sådant system skall införas är att priserna på solpaneler stabiliseras – Kina vill inte gå i samma fälla som många av de europeiska länderna och betala höga fasta subventioner till en industri där priset på insatsvarorna (solpanelerna) faller kraftigt. Inmatningstariffer väntas därför kunna införas tidigast 2012. Men det finns en öppning. Kina har också sagt att ett system med inmatningstariffer kan införas om luften går ur den globala solindustrin (läs: Tyskland). Det är därför troligt att Kina sjösätter ett system redan under nästa år i det fall att regeringarna i de europeiska länderna stramar år subsidierna till solindustrin så passa att marknaden riskerar att kollapsa – det är dock inte troligt med de fakta som finns tillgänglig idag. Man skall också minnas att solindustrin idag är mycket viktig ur ett sysselsättningsperspektiv, bara i Tyskland beräknas industrin sysselsätta 80 000 personer och i Kina talar man om upp till en miljon arbetare inom solindustrin. Europa, och framförallt Tyskland, förblir även nästa år den viktigaste marknaden för solindustrin men med större inblandning från USA. Kina och Indien välkomnar vi in i matchen 2012.

Dela länk: