2010-12-15

Återigen upprepas mantrat; när man som minst förväntar sig att något skall ske, då sker det. Inför det i helgen avslutade klimattoppmötet i mexikanska Cancún var förväntningarna mycket lågt ställda, för att inte säga obefintliga. De mörka utsikterna till trots lyckades man ändå, i elfte timmen, enas på flera punkter som gör att hoppet fortfarande lever om att vi kan nå ett globalt klimatavtal efter att Kyotoprotokollet löper ut 2012. Bolivia, som tillsammans med Venezuela och Sudan lyckades stoppa en uppgörelse i Köpenhamn för ett år sedan, var det enda landet som motsatte sig uppgörelsen men blev den här gången förbisedda, och tur var väl det.

Följande fem punkter enades man kring:

• Upprättandet av en ”grön fond” för transfereringar av pengar från industrialiserade länder till utvecklande länder i syfte att hjälpa dem hantera effekterna av den globala uppvärmningen.

• Ett internationellt samarbete kring ”gröna tekniker”. De utvecklande länderna vill ha tillgång till de immateriella rättigheterna till de ”gröna tekniker” som de industrialiserade länderna utvecklat – något som de industrialiserade länderna motsätter sig. Man enades istället om gränsöverskridande samarbete och utveckling.

• Ett ramverk för att förhindra skövling av framförallt regnskog. Utvecklande länder skall ha möjlighet att söka stöd hos de industrialiserade länderna för att skydda befintlig skog och för att återuppbygga redan skövlade områden.

• En fortsättning på det FN-ledda arbetet med att nå en global uppgörelse som kan ersätta Kyotoprotokollet.

• Ökat samarbete och utveckling kring hur utsläppen skall mätas i respektive land.

Följande tre punkter återstår fortfarande att enas kring:

• Finansiering av den ”gröna fonden”. Det man enades om var att en fond skulle inrättas och hur och i vilket syfte den skall verka. Återstår gör nu att hitta svar på hur fonden årligen skall finansieras med de 100 miljarder dollar som överenskommits.

• Vilken form det nu överenskomna skall anta. Antingen antar det som nu överenskommits formen av ett legalt bindande avtal, i linje med Kyotoprotokollet, som alla länder måste följa eller så antas det i formen av ett frivilligt rättesnöre som varje land efter behov och resurser kan välja att följa.

• Framtidens Kyotoprotokoll. Merparten av de utvecklande länderna vill att de industrialiserade länderna enas om en fortsättning på det nu löpande Kyotoprotokollet, vilket de industrialiserade länderna (läs: USA) motsätter sig. De industrialiserade länderna vill istället se ett nytt avtal som i större utsträckning innefattar de utvecklande länderna (läs: Indien och Kina).

Share Link: